- en leonbergertiks bekännelse  
 
 
 
In memorian

Baloo (Dragongårdens Only the Strong)

25/4 1999 - 25/8 2004

Baloo finns nu i hundhimlen. Där ligger han förmodligen under sin björk och bara njuter. Äter glass och badar hur mycket som helst......

Det är han värd våran stora kramgoa vän med sin vänliga själ, som för alltid har en alldeles speciell plats i våra hjärtan.

Samma vecka som våran älskade Baloo gick bort hade jag en dröm. I drömmen satt jag i en kyrkbänk och grät. Frågade mig varför Baloo inte fick leva längre. Då vänder sig personen som sitter framför mig om. Det visar sig vara min pappa. Han lägger en hand på min kind och säger:

"Gråt inte. Baloo hade en alldeles för stor själ i en för liten kropp"

Den drömmen kommer jag alltid att komma ihåg och jag tänker på den ofta. Det känns som en tröst. Är han dessutom tillsammans med min pappa så har han det jättebra.

Jallo 2/6 1996 - augusti 2006

Jallo var min föräldrars hund. Han var en finsk lapphund som jobbade med min pappa i renskogen. När han inte jobbade var han en alldeles underbar familjehund med en stor portion egen vilja, men också ett stort hjärta.